Vänsterpartiet och Saab

Man ska av många skäl ta väljarundersökningar med en story nypa salt. Men visar flera opinionsundersökningar/institut under en längre tid på samma riktning så ska man ta dem på större allvar.

Vänsterpartiets kräftgång fortsätter i de senaste opinionsundersökningarna. 4,3 procent får man i Svensk Väljaropinions undersökning som presenteras i Ekot. Samtidigt fortsätter Socialdemokraterna och Miljöpartiet sin uppgång.

I en värld som kännetecknas av synnerligen allvarliga och parallella kriser (ekonomi, klimat, välfärdsstat, massarbetslöshet etc etc) så borde ett kraftfullt vänsterparti vara ett solklart alternativ. Just för att inget annat svenskt parti både har förmågan och viljan att skapa ett nytt, hållbart samhälle och en bred rörelse för att nå dit.

Men då krävs det exempelvis långt mer genomarbetade svar än det som vice ordföranden för Vänsterpartiet Rossana Dinamarca lyckas prestera i samband med den senaste Saab-krisen, dagen före midsommar:

”Jag förväntar mig att regeringen, för en gångs skull, agerar skyndsamt och sätter den Plan B i verket, som man säger sig ha haft. Om vi vill att Sverige ska fortsätta vara en industrination i framkant är det hög tid att upprätta en långsiktig och hållbar industripolitik. Vi i Vänsterpartiet har just tillsatt en sådan grupp, det är högst önskvärt att även regeringen tar den här frågan på allvar.”

Vad skulle det vara för en plan B? Ska regeringen ta över fabriken, eller betala ut lönerna eller ge krediter för fortsatt produktion? Varför skulle den det? Saabs ekonomiska bankrutt påverkar ju dessutom massvis med underleverantörer, som riskerar att dras med. ”Bara den senaste veckan har sju nya fordringsägare lämnat in sina krav på Saab till Kronofogden. Totalt ligger 65 aktuella krav på obetalda fordringar hos Kronofogden. Av dessa har 16 kommit in under de senaste två veckorna.” [Di 23/6]
Varför nämns inte ägarnas ansvar? Varför tas inte frågan om fabriksförsäljning upp – utan lokaler blir det svårt att fortsätta producera , vare sig det är bilar eller alternativa energiformer som så väl lämpar sig för moderna bilindustrier (se min recension av Lars Henrikssons bok Slutkört). Vilket är rådet till Metall och Unionen på Saab? Vad ska de göra om de (helt troligt) tvingas begära företaget i konkurs eftersom de inte kan betala lönerna.

Vad har Vänsterpartiet för eget alternativ? Jo: en nyligen tillsatt grupp för en långsiktig och hållbar industripolitik.

Nej, det svaret är inte något som vare sig metallaren eller tjänstemannen på Saab eller någon av de tusentals som arbetar som underleverantörer kan finna sin tröst i. Det ger över huvud taget inte något svar på någon av de parallella och allvarliga kriser som drabbar världen just nu, till exempel överproduktionskris och klimatkollaps. Det är när sådana samhälleliga alternativ förs upp till diskussion som Vänsterpartiet kan bli en kraft att räkna med. En måttstock på det kommer väljarundersökningarna att vara. Och då talar vi inte om 4,3 procent.

Och en tydlig riktlinje för fallet Saab måste vara sanningen. Det är inte möjligt (och än mindre behövligt) för en så liten biltillverkare som Saab att fortsätta producera bilar. Det är en omedelbar återvändsgränd, oavsett om ägaren är Antonov, Spyker eller någon kinesisk partner. I stället ska staten ta över (eftersom den ändå får gå in med lönegarantier, omställningsbidrag och A-kassa) och använda Saabs tekniska smartness och fabrikens effektiva produktion till att utveckla alternativ energi och fungerande kollektivtrafiklösningar. Se även här Slutkört. Dessutom blir det alltmer uppenbart att en fördelning av jobben – sextimmarsdag – är frågan som omedelbart ska dammas av.

This entry was posted in Politik and tagged , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.