Siden, sammet, sopor…

Sedan några veckor pågår reaförsäljningen av kläder i butikerna. Tidigare än andra år. Mer omfattande. Och framför allt för att behovet av cash flow hos många företag är större än tidigare. Konsumtionen har inte nått upp till förutspådda analytikersiffror. Eller så har ”modegraden” varit för dålig och kläderna blivit osålda. Det som förr var två reor per år har också förvandlats till mängder av mikroreor, ständiga rabatter och rena dumpningar. Kläder är billiga. Trots att de producerats på andra sidan jordklotet och fraktats hit. Men så kostar arbetskraften inget, transporterna lika litet och betalningen för miljöförstöringen noll. I alla fall just nu. Därför kan de flesta köpa sig något nytt med jämna mellanrum. Till lördagen, till festen eller för att det var snyggt. ”Det spelar ingen roll om det inte håller i tvätten; fest är fest sedan kan jag slänga den.”

Räknat i kilo konsumerar vi femton kilo kläder per person och år. Eller 90 T-shirts. Det senaste decenniet har textilimporten till Sverige ökat med cirka 40 procent. Varje år tas ungefär 130 000 ton kläder och hemtextil in i landet. Det visar den kartläggning som Svenska miljöemissionsdata, SMED, gjort på uppdrag av Naturvårdsverket (Den svenska konsumtionens globala miljöpåverkan).

Men varje år slänger vi mer än hälften, eller åtta kilo, rätt ner i soporna. Vi skänker dem inte till Emmaus eller Myrorna alltså. Av ren snålhet, för att vi inte orkar gå dit eller för att kläderna faktiskt inte håller måttet av kvalitetsskäl? Kläderna bränns i vilket fall upp i fjärrvärmeverken.

Ändå är detta en liten miljöbov i jämförelse med miljöbelastningen vid produktionen. Många bomullsodlingar är till exempel storkonsumenter av både vatten, konstgödsel och bekämpningsmedel. Nyligen kom en studie som Kemikalieinspektionen låtit göra som visar att det i snitt går åt 3 kilo kemikalier för att tillverka en vanlig t-tröja i bomull. I andra fall tillverkas tygerna med olja som råmaterial. Sedan tillkommer hela tillverkningsledet där tygerna ska färgas, tryckas och ytbehandlas.

–  I alla dessa led belastas miljön och arbetsmiljön för dem som arbetar med det. I många stora textilproducerande länder saknas dessutom både skyddsutrustningar och reningsanläggningar, säger Weronika Rehnby på Naturskyddsföreningen. [DN 110628]

Dagens textilindustri är ansvarig för stor miljöförstöring. Den ödelägger natur och förkortar människors liv. Den använder mer vatten än någon annan industri, jordbruksindustrin undantagen. Den sprider giftiga kemikalier och ansvarar för enorma koldioxidutsläpp. Tillsammans med skoindustrin sysselsätter den nära en miljard människor. Alltför många arbetar under omänskliga former, utan rätt till en skälig lön och utan att få organisera sig fackligt. [Svenska instituet]

Visst, det pågår ett arbete hos många svenska klädkedjor kring bra miljöval, Ekokläder och samarbete för rimliga produktionsvillkor. Better Cotton Intiative är ett av dem. Samtidigt är de samma kedjor som vänjer oss vid att det är rimligt att en T-shirt kan kosta mindre än 100 kronor, trots att den fraktats jorden runt. Eller en hel kostym för mindre än tusen kronor. Lätt att slå till om man inte har pengar. Men lättsinnigt att köpa om man har pengarna, kan ställa krav på hållbarhet, design, produktionsvillkor och transporter.

Vänsterpartistiska riksdagsledamoten Jens Holm har väckt en viktig diskussion om tillväxten, den omåttliga köphetsen och ett hållbart ekonomiskt system i ett inlägg på Supermiljöbloggen. Hans ingång är matsvinnet. Det lumpna i modeindustrin är en annan vinkel på samma tema. Hela den debatten kommer i alla fall jag att återkomma till. Och vi är inte ensamma…

This entry was posted in Politik and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *