Avveckla Jan Björklund, det är förnuft

Jan Björklund hör till de politiker som är mest konsekventa i sin ärkeliberala politik. Här hymlas det inte. Sverige ska gå med i Nato. Sverige ska anslutas till euron. Kärnkraften ska byggas ut. Elever ska drillas. Vuxna människor som vill fortsätta studera eller byta inriktning ska aktivt hindras.

I dagens SvD Opinion går Björklund återigen i bräschen för den ”klimatsmarta” kärnkraften. Den ska byggas ut. Punkt slut. Över alla hinder, i dagens fall oligopolen – EON, Vattenfall och Fortum – som inte låter andra bygga nya reaktorer.

Det har gått tre månader sedan Fukushima, den senaste av förödande reaktorkatastrofer vars effekter vi knappt kan överblicka. Fortfarande är frågan om slutförvaring fullständigt olöst i Sverige (och överallt annars i världen). Men det är inga problem som Björklund finner det mödan värt att reflektera över.

Björklund hänvisar till Finland, som är ett av få länder som bygger nya kärnkraftverk. Men så här skriver Veckans Affärer i en artikel med den talande rubriken ”Finskt fiasko”:

”Men efter beslutet för åtta år sedan har Finland valt att öppna upp för ytterligare två kärnkraftsprojekt. Om alla projekt blir verklighet betyder det att landet totalt kommer att gå från fyra till minst sju reaktorer.

Precis som de tio svenska reaktorerna togs Finlands fyra reaktorer i drift under 70- och 80-talen.

Euraåminne, på finska västkusten, ligger på samma breddgrad som svenska Söderhamn i Hälsingland. Kommunen har sloganen ”energistä elämää” – energiskt liv. Här hittar vi ön Olkiluoto.

Den finska regeringen fattade i april det preliminära beslutet att reaktorn Olkiluoto 4 ska bli en del av landets nya kärnkraftsprogram. Olkiluoto 3 är snart klar, eller rättare sagt skulle snart ha varit klar.

När bygget startade 2003 var målet att reaktorn skulle vara i drift 2009, nu siktar företaget som äger verket, Teollisuuden Voima Oyj (TVO) på sommaren 2012. Skeptikerna menar att deadlinen kan komma att flyttas igen. Käthe Sarparanta, informationsansvarig för Olkiluoto 3,upprepar dock som ett mantra att leverantören sagt att bygget är klart 2012.

Projektet upphandlades 2003 till en kostnad av 3 miljarder euro. Sedan dess har huvudentreprenören Areva tvingats avslöja kostnadsökning efter kostnadsökning. Företaget räknar nu med förluster på 2,3 miljarder euro till följd av Olkiluoto 3. Käthe Sarparanta vill dock inte ta någon annan siffra än 3 miljarder kronor i sin mun. Men hon medger att Areva kräver TVO på pengar. Det handlar om minst 1 miljard euro.”

Så ser utvecklingen ut i land efter land: Försenat. Fördyrat. Och framför allt: det finns inte en enda privat bank, investerare eller företag som skulle se en investering i ett nytt kärnkraftverk som lönsam. Varken på kort eller lång sikt. Björklunds allians har sagt att svenska staten inte kommer att bidra med några pengar till nya kärnkraftverk. Vem ska då göra det?

I dag ser vi glädjande nog att satsningen på alternativa energikällor gör stora framsteg:

”En ny studie från California Energy Commission, CEC, visar att kärnkraft blir allt dyrare medan förnybar energikraft snabbt sjunker i pris.

Studien beräknar att kostnaden för kärnkraftsenergi år 2018, det beräknade året en reaktor först producera el om man börjar reaktorbyggandet idag, kan kosta upp till 0.34$/kWh – en kostnad som är högre än dagens förnybara energipris på runt 0.31$/hWh.

Kärnkraften blir allt dyrare samtidigt som vi ser att exempelvis solenergi, en förhållandevis dyr förnybar energikälla, blir allt billigare. Studien har då inte räknat med de otroligt höga försäkringskostnader som ska täcka för en eventuell olycka. Innan katastrofen i Fukushima låg på runt 0.20$/kWh, och idag kan ligga på så mycket som 3.40$/kWh – vilket motsvarar att priset ökar med upp till tio gånger.

Kärnkraften medför även andra problem jämfört med förnybar energikraft. Uranbrytning, som idag i sig är en kontroversiell fråga, blir allt svårare när uranet sinar. Det finns även en tydlig koppling mellan kärnvapen och kärnkraftsavfallet plutonium.
– Det är osannolikt att Kalifornien någonsin kommer att bygga en enda reaktor till. Framförallt eftersom det fortfarande finns lagar som förhindrar icke permanent lagring av kärnavfall, skriver Stephen Lacey i en artikel om studien i Climate Progress”

I det ljuset blir det ännu värre att alliansen bakom kulisserna arbetar för att hålla EUs avtal om energieffektivisering som icke-bindande. Energieffektiviserings arbetet har saktat ner, upphört eller gått åt fel håll sedan år 2006. Supermiljöbloggen förklarar:

”Dokumentet är ett så kallat non-paper, ett dokument som hålls ”off the record”, från Sverige till EU-kommissionen och det handlar om ett kommande energieffektiviseringsdirektiv. Ett EU-direktiv innehåller oftast målsättningar som medlemsländerna sedan ska nå genom de former som de finner lämpliga.

Det svenska svaret på direktivet visar däremot att Sverige inte vill att direktivet ska bli bindande eftersom länder ofta vill sätta mål som har bättre koppling till de egna förhållandena. Sverige menar också att ett bindande mål riskerar att skada tillväxten. Dessa två argument, tillväxt och det egna landets förhållanden, är exakt samma argument som använts mot bindande avtal om utsläppsminskningar.

Sveriges nuvarande energieffektiviseringsmål har tidigare fått skarp kritik eftersom det svenska målet är väsentligt lägre än det som fastställts av EU. Den svenska regeringens mål motsvarar en minskad energiintensitet på 1.7 % årligen till 2020 och det av EU fastställda målet motsvarar 3.3 %. Det faktum att det svenska målet är mycket lägre än det som EU satt upp kan vara en anledning till att Sverige inte vill se ett bindande avtal.”

This entry was posted in Politik and tagged , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *