Raka rör om välfärden i Göteborg

I tidningen ETC pågår det en diskussion om det ekonomiska läget i Göteborg. Nätverket för Gemensam Välfärd utmanar den rödgröna majoriteten: ”Detta är inte nytt, nedskärningarna har pågått flera år i de flesta stadsdelar. Barngrupper har tillåtits växa på förskolor, lärare fått gå, fritidsverksamhet försämrats. Påbudet har varit; ‘håll budgeten!’. 2009 var nedskärningarna stora, med fortsättning i fjol. Vad hände sedan? Jo, i höstas visade det sig att kommunen i slutänden gått med över 1 200 miljoner i vinst under året. Mer än en miljard!
Göteborgarna har alltså undanhållits välfärdstjänster för detta belopp. ‘Barockt med miljardöverskott samtidigt som välfärden kvävs’, som en fullmäktigeledamot i den styrande S+V+MP-alliansen träffande uttryckte det. Samtidigt som han och de andra i kommunfullmäktige plöjde ner pengarna i ett ‘infrastrukturpaket’ innefattande bland annat en sexfilig motorvägstunnel. Fortfarande bakom stolta rubriker om att ‘barnen kommer först i den rödgröna budgeten’.

Jag har svårt att inte instämma. Just prioriteringen att satsa på fler vägar än på vård-skola-omsorg när nu vi i kommunen gnetat ihop hela 1,2 miljarder är riktigt dåligt. Även om det ingår en del kollektivtrafik i paketet.

Bor man i en av Sveriges mest segregerade städer, Göteborg, så är det svårt att se att välfärden är lika glittrande glad som någonsin Sickan Carlsson. Under hela våren har det i min stadsdel/SDN Linnéstaden/Majorna utkämpats en smått bitter fajt mot försämringar i skolan. Här har det handlat om tjänstemäns egenmäktighet lika mycket som organisation och faktiska försämringar. Bara genom att ta av det egna kapitalet lyckades SDN täta hålen i skolorganisationen.

Nu till hösten blir det tuffare tag. Då kommer äldrevården att få sin släng av verkligheten. Till skillnad från skolvärldens engagerade föräldrar, elever och lärare har de gamla få som talar för dem. Många stadsdelsnämnder har det riktigt tufft.

Ett år efter valet ligger vi förvånansvärt långt efter de stolta proklamationerna från den rödgröna majoriteten. Visst har hela världen drabbats av en ekonomisk kris. Visst har vi en stadsminister som heter Fredrik Reinfeldt. Visst har vi en lagstiftning som säger att en kommun måste ha sin ekonomi i balans och att ett överskott ett år inte får överföras till nästa. Visst måste vi se till demografiska effekter på barnkullar och antalet äldreboenden etc. Visst drabbas vi alla hårt av att sju av tio i sjundeklass i Majorna väljer en friskola i stället för kommunens.

Det finns många skäl till varför det är svårt att få Göteborg att fungera. Samtidigt blir jag oroad och faktiskt provocerad av det lättsinne som kännetecknar Anneli Hulthéns, Kia Andreasson och Mats Pihlhems svar. Det är lite klapp på huvudet, förklaringar av de stora politiska skeendena. Det hör till retoriken. Men att helt förringa problemen är inte OK.

”Anslagen till vård, skola och omsorg har aldrig varit större. Nästa år ökar vi stadens utgifter med sju procent. Antalet anställda blir fler än någonsin.
Vi har problem med förskolorna. Men det är inte pengabrist. Stadsdelarna har mer anslag än de kan använda. Flaskhalsarna är att få fram lokaler och rekrytera personal. I grunden handlar det om ett rekordhögt barnafödande och att barnfamiljer i mindre grad än förr flyttar till kranskommuner. Så illa kan det ändå inte vara i Göteborg!
Bilden av att allt var bättre förr stämmer inte. Det är förväntningarna som stiger.”

Framför allt är det inte Vänsterpartiets uppgift att förringa problemen i Göteborg på det viset. Vi kommer att se en höst med stora ekonomiska problem ute i stadsdelarna. Ibland kommer det att bli protester, ibland inte. Om inte Vänsterpartiet tar strid för välfärden och går emot försämringar i den allmänna välfärden, vem ska då göra det? Vad är svaret till de människor som tar strid för välfärden i sin egenskap av medborgare eller genom sin profession?

Det här är inte en liten fråga. I stadsdelar som Majorna eller Linnéstaden har vänsterpartiet var fjärde väljare med sig (trots den vitt skilda socioekonomiska karaktären stadsdelarna sinsemellan). Det handlar om löften, förtroende och inte minst de oerhört negativa effekter som svikna löften och brustna förtroenden för med sig. Den som är rak om den bristande välfärden kommer att vara den som människor lyssnar på, vill samtala med och följa.

This entry was posted in Det hållbara livet, Politik and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *