Marcus Birro – ovärdig och inhuman

Det är inte lätt att förstå Marcus Birros politiska utveckling. Från ”vänsterargt Järntorgskolerisk” [Jonas B!] till abortkritiker på högerkristna sajter som drivs av Livets ord.

Marcus Birro medverkar regelbundet som krönikör i Expressen. Med rubriker som Jag har själv hållit foster som dött i vecka 24 och i vecka 17 i mina händer och Jag är stolt över mina böcker lite löjlig stolt om vi ska vara ärliga. Man ska vara stolt över det man gör. Och de två egna barnen som inte överlevde är en förfärlig upplevelse. Det påverkar, eller med Birros egna ord: Mycket av det jag varit med om de senaste fem åren har radikalt förändrat min syn på saker och ting. Min tro är en del av den förvandlingen. Mina värderingar har fortfarande sina rötter i en sorts humanistisk och solidarisk individualism.

I Sverige har abortmotståndarna under de senast månaderna återigen försökt komma till tals. Det är alltså inte de som tycker att abortfrågan kan vara lika komplex som vad man gör med svårt sjuka människor på ett obevekligt sluttande plan ner mot slutet. Där inte något hopp finns, bara smärta.Det är inte heller de som, likt mig, vill behålla den nuvarande lagstiftningen samtidigt som jag anser att antalet aborter är på tok för högt. Men där lösningen heter upplysning, gratis preventivmedel åt unga, förbättrad undervisning, fler ungdomsmottagningar och diskussioner om sex, sexualitet och ansvar. Inte slopad aborträtt.

Det finns de som tycker att det är helt riktigt att visa bilder på blodiga foster i sin fåfänga strid mot aborträtten. De som går stick i stäv mot läkarvetenskap, Socialstyrelsen och den förkrossande majoriteten av såväl riksdagsledamöter som vanliga människor. Till dem sällar sig Marcus Birro och organisationer som ”Människorätt för ofödda”. Bland annat i Livets Ord-styrda Världen idag. En djupt reaktionär, kristen tidning. Tor Billgren har i sin excellenta blogg antigayretorik.blogspot.com ägnat spaltkilometer åt att kartlägga åsikterna och de politiska kopplingarna hos dessa kristet reaktionära. Läs själv, ett arbete som borde ge honom Guldspadar i mängder.

Marcus Birro har all rätt att tycka som han gör. Själv menar jag att den sortens argumentation är att ge upp sig värdighet. Det är osmakligt. Men det finns yttrandefrihet. Liksom religionsfrihet. Marcus Birro hävdar att Djävulen existerar. Såna tokerier tror inte ens Svenska Kyrkan på. Men det får Birro gärna göra.

Men det finns också vissa frågor som är universella; de är oantastliga och ska gälla för alla samhällen i alla tider. Dit hör den allmänna rösträtten, flerpartisystemet, okränkbarheten för människor som är funktionshindrade, kvinnor eller män, homo- eller bisexuella (eller för den delen trans av olika slag), rätten till organisering, yttrandefrihet etc. FN anger dem väl i sina mänskliga rättigheter.

En annan universell sanning är att dödsstraff är fullständigt förkastligt. I alla länder, för alla brott, i alla tider. Oavsett brottets karaktär. Oavsett gärningsmännens illdåd. Punkt. Det är en universell sanning som FN delar.

Men inte Marcus Birro. I Expressen skriver han om terroristen Anders Behring Breivik: ”Jag ska vara ärlig. Jag tycker massmördaren förtjänar att dö. Det finns omständigheter när en människa, både innan och efter sin gärning, förverkat sin rätt att leva. Det här är en sådan omständighet.”

Att påstå att ens värderingar fortfarande [har] sina rötter i en sorts humanistisk och solidarisk individualism är bara trams. Marcus Birro är inte bara ovärdig. Han är inhuman.

Man må tro på Djävulen eller Gud. Man må diskutera aborträtten. Men att förespråka dödsstraff är helt oförsvarligt.

I mina ögon är det skamligt att Expressen fortfarande har kvar honom som krönikör. I mina ögon är det lika ovärdigt att TV4 tänker anlita honom som programledare för ett av Sveriges största debattprogram, Kvällsöppet efter Lennart Ekdahl.

This entry was posted in Politik and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink.

2 Responses to Marcus Birro – ovärdig och inhuman

  1. Hej. Inte bara Marcus Birro. På sin twitter funderar SD-riksdagsmannen Kent Ekeroth om dödsstraff för Breivik. Han skriver den 23 juli: ”Moraliskt sett dödsstraff för massmördaren i Norge men jag är emot införande av dödsstraff pga praktiska problem med det.”
    På grund av… praktiska problem??? För kladdigt? Jobbigt med lik som ska tas om hand? Svårt att koppla elen rätt i stolen? Eller svårt att hitta någon sjuksköterska som vill injicera?
    Det är som att säga: ”Moraliskt sett är demokrati det bästa, men jag är emot införandet av demokrati på grund av praktiska problem med det.”
    I politiken behövs inga avrättningar, där hänger sig somliga av egen kraft tyldligen.

  2. Pingback: De unket reaktionära formerar sig | gusart – poesi & politik för ett hållbart liv

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *