Vem behöver mer salt i såren?

Visst kan man ha mycket kritik mot Vänsterpartiet, såväl historiskt som i dag. Det har även jag, som är medlem i V. Läs Flamman, Vänsterpress eller Röd avgång får du själv se. Eller läs de många intressanta bloggarna. Jag har själv ifrågasatt skyhöga löner som fått godkänt av V. Kritik har förmodligen var och varannan medlem i partiet. Det är sunt. Det är det som driver en rörelse framåt. Särskilt när debatten kan föras öppet, när såväl dokument som debattinlägg blir allmän egendom för den intresserade. Det är inför denna öppna ridå som den alltmer intressanta striden om ordförandeposterna nu utspelar sig. Det är så som Vänsterpartiets strategidokument kommer att behandlas. Det är det som kan skapa en framtid och förnyelse.

Kritik av ett annat slag riktar en anonym ledare i internationalen. Allt är kört med V. Det är Moskvas och Hilding Hagbergs fel. Inget revolutionärt perspektiv här inte. Och alla som blir medlemmar passiviseras. Bromsklossen. Parlamentariskt schackrande. Utan ände.

Vad är då alternativet? Överraskande? Oväntat? Spännande? Som ett socialismens Kinderägg: I nuläget gör du som vill ha ett radikalt socialistiskt alternativ klokt i att vända dig till Socialistiska Partiet. Ännu ett litet parti, men om fler drar de logiska konsekvenserna kan vi utvecklas till ett salt i arbetarrörelsen som på sikt kan få saker att hända. Jajamen!

Arbetar- och solidaritetsrörelsen led i valet 2010 sitt mest förödande nederlag sedan 1928. Då behövs det sannerligen inget salt i såren. Då behövs det ett kritiskt granskande och ifrågasättande. Inte minst av sig själv.

Socialistiska Partiet, som jag var medlem i 1977-93, har nu funnits i 40 år. Toppen nåddes i mitten av 1980-talet. Sedan dess har det bara burit utför, och det på alla plan. I antalet medlemmar, i antalet prenumeranter, i röstetal, i aktivitet, i inflytande. I allt. Även i existensberättigande.

Just den öppna debatten har reducerats till noll. De senaste valens insatser, med eller utan sekten Rättvisepartiet, värderas aldrig öppet trots att de ur alla aspekter måste ses som verkliga fiaskon.
De diskussioner som förs på kongresser sker bakom lyckta dörrar. Inte ens internationalens trognaste läsare kan ana hur stämningarna var eller vilka beslut som togs. På veckotidningens webb-debattsida förs som en händelse bara en ståndpunkt om Libyen fram. Senaste debattinlägget dateras juni 2009. Kritiska inlägg tas inte in.

Salt kritik av andra. Inte minst internt. Men icke ett spår av öppen självkritik, omprövning, förnyelse, öppenhet kring det egna.

Trist. Och ett oherrans slöseri med goda personliga krafter, erfarna människor med decennier av rörelseerfarenhet, en intellektuell kapacitet.

This entry was posted in Politik and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink.

4 Responses to Vem behöver mer salt i såren?

  1. Björn Rönnblad says:

    Gus: Ursäkta, men vad är det som gör dig så onyanserat provocerad av att ett inlägg om Vänsterpartiet utifrån en radikal, demokratisk och ickestalinistisk utgångspunkt publiceras att du inte ens bemöter det i sak?/undrar en sorgsen Björn

    • admin says:

      Som medlem i Vänsterpartiet och som djupt bekymrad över utvecklingen inom arbetar- och solidaritetsrörelsen följer och deltar jag så gott jag förmår i politiken. Vänsterpartiet är den viktigaste kraften inom den radikala falangen av rörelsen, vare sig vi vill det eller inte. Därför är Lars Ohlys beslut att inte fortsätta som partiledare viktig. Den kommer att leda till en förändring, inte bara på partiledarposten utan också av politiken. Diskussionen om framtiden är redan igång bland medlemmar, bloggare, tidningsläsare och aktivister. Den är nödvändig och den sker öppet och resultatet kommer vi att se om ett halvår, i Uppsala. Det är bra.

      Ohlys beslut har lett till kommentarer på ledarplats i de allra flesta tidningar, bland annat i internationalen, proletären och flamman, för att nämna tre vänstertidningar. När jag läser internationalen och proletären ser jag två ledare av helt samma karaktär: Vänsterpartiet är kört, medlemmarna passiviseras, det är reformism, ingen radikalism, en bromskloss. Nästa anhalt är historiens skräphög. Ledarna skiljer sig i stort på två punkter: KP beklagar att V inte är stalinister. SP hävdar att den stalinistiska grunden i V fortfarande är en hämsko.

      Jag har aldrig haft någon som helst tilltro till diktaturernas stövelslickare på Fjärde Långgatan. Dem föraktar jag för deras homofobi, kvinnofientlighet, sekterism och stöd till Stalin, Nordkorea, Syrien och andra diktaturer. Jag har stark en tilltro till den kritiska analys av stalinismen som internationalen traditionellt har.

      Men internationalens ledare är något av det intellektuellt och politiskt svagaste jag läst i ämnet i en tidning som jag ändå följt sedan 1976. Ingen inbjudan till samtal, utan bara en salt örfil mot alla som råkar tycka att V är ett alternativ. Inte en enda referens till den pågående debatten, bara en historisk exposé som nog kan ha sin giltighet, men som genom ledaren slutsatser blir överflödig att diskutera: ”Allt är kört med V. Det är Moskvas och Hilding Hagbergs fel. Inget revolutionärt perspektiv här inte. Och alla som blir medlemmar passiviseras. Bromsklossen. Parlamentariskt schackrande. Utan ände.”

      Det är internationalen och SP som väljer att ställa sig utanför diskussionen. Och det är logiskt: varför diskutera något som ändå är kört?

      Lika belysande är internationalen inte innehåller ett spår av öppen självkritik, omprövning, förnyelse eller öppenhet kring det egna partiprojektet. Det är då man får nöja sig med att bli ett ”salt”.

      Däremot rekommenderar jag varmt ledaren i Flamman, som är kritiskt granskande, analyserande och faktiskt tar itu med arbetar- och solidaritetsrörelsens problem. Den diskussionen följer jag, för den är öppen och resonerande. Inte körd.

  2. Pingback: Trist att det inte blev en medlemsomröstning i V | gusart – poesi & politik för ett hållbart liv

  3. Pingback: Den tigande, tragiska tystnaden | gusart – poesi & politik för ett hållbart liv

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *