Svidande kritik mot supermiljöpremien

Återigen får regeringen och Andreas Carlgren svidande kritik. I dagens GP gör Mats Williander en svidande vidräkning med regeringens supermiljöpremie. Williander är forskningsledare vid Viktoriainstitutet. och adjungerad lektor vid Management of organisational renewal and entrepreneurship (MORE), Center for business innovation (CBI), Chalmers tekniska högskola.

Regeringens förslag att ge 200 miljoner kronor till miljövänligare bilar – i huvudsak elbilar – genom en supermiljöbilspremie riskerar att göra betydande skada med nuvarande utformning, som bygger på en väldigt traditionell syn på marknaden.
Man antar att privatpersoner skall fortsätta köpa och äga bil – även elbil. Varför tänker man så snävt när just det tankesättet riskerar att sakta ner den kommersialiseringstakt för elbilar man försöker stimulera?
Elbilar är härliga att köra, men vem vill köpa en elbil som är betydligt dyrare, går en tredjedel så långt mellan tankningarna, tar timmar att tanka och ärsvår att hitta tankställen till? Man vet inte hur länge batteriet håller – men väl att det är väldigt dyrt att byta – och inte heller restvärdet på bilen. Av ovanstående skäl hör elbilen just nu till kategorin underlägsen teknologi.

För storstadsbor medför bilägande ständigt växande bekymmer och för yngre generationer är bilen inte den statusmarkör den är för oss äldre. I dag bor mer än hälften av världens människor i storstäder och många är unga. Det är en tillräckligt stor initial marknad som dessutom växer.

Särskilt i storstäder måste det till andra lösningar än att var och en har sin egen bil. Williander fortsätter:

Elbilens attribut – högt inköpspris men, för tillfället, låga energikostnader – kan aldrig göras till fördelar i ett privat ägande där bilen mestadels står parkerad. Genom hyrkoncept där man kan hämta och lämna en bil på olika ställen, hitta den med hjälp av sin mobiltelefon, boka precis när man behöver den och betala per minut man kör, kan man erbjuda överlägsna alternativ till privat bilägande i städer.

Som supermiljöbilspremie till privatpersoner är 200 miljoner därför inte bara bortkastade pengar, menar Williander. De låser kvar många aktörer i tänkandet att privata bilköpare skall fås att överge vanliga bilar – att premien skall hjälpa till att få igång marknaden för elbilar, underförstått den traditionella bilmarknaden.

Historien säger oss att det är fel väg att gå men ger oss också goda och konkreta tips för att hitta framgångsrika vägar. Använder vi 200 miljoner till detta kan vi komma långt. Vi kan starta en elbilskommersialisering som går fort, ger storstadsbor och ungdomar ett attraktivt alternativ till såväl bilägande som till dagens stelbenta bilpooler och som på sikt sannolikt kan göra elbilen attraktiv även för privat ägande – om det i framtiden skulle råka visa sig fortsatt eftertraktat.

Se även http://gusart.se/2011/08/28/hur-ska-vi-drastiskt-minska-antalet-transporter/

 

This entry was posted in Det hållbara livet, Politik and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *