KDU moraliserar över skilsmässor

-Nej, vi för inte tesen ”lyckliga föräldrar ger lyckliga barn” – det är en ledarskribent (Hanne Kjöller) och en krönikör för Aftonbladet (Sanna Lundell) som påstått att det är vår tes. Vi skulle aldrig drömma om att komma med ett sådant förenklat påstående. Självklart är det inte så enkelt som att dina barn blir glada bara du själv är glad – och lika förenklat och dumt är det givetvis att vända på perspektivet och säga att om barnen mår bra så mår föräldrarna bra.
– Om man läser vår bok blir det väldigt tydligt att den handlar om styrkan och glädjen som kan uppstå när du vågar vara sann mot dig själv och genomför en skilsmässa trots att du vet att det är ett beslut som drabbar barnen.

Läs första meningen i GPs intervju med Maria Sveland, en av författarna av boken Happy, Happy. En bok som handlar om de positiva aspekterna av en skilsmässa.

 – Vi tyckte att bilden av skilsmässa hittintills varit så entydigt svart och att det fanns en väldigt tydlig uppdelning av äktenskap som lycka och skilsmässa som misslyckande. Vi tyckte att det behövdes en mer nyanserad bild av skilsmässa där man också vågar prata om glädjen, styrkan och frihetskänslan som också kan komma ur en skilsmässa. Känslor som existerar sida vid sida med sorgen och rädslan.

Ändå baserar sig hela resonemanget hos såväl GPs ledarskribent Malin Lernfeldt som KDUs Sara Skytteldal på att Maria Sveland skulle driva tesen ”lyckliga föräldar – lyckliga barn”. Kan de inte läsa?

Jag kan beundra en del av mina vänner som nu hållit ihop i 30 år och mer. Jag kan förundras över en del relationer i min omgivning som verkligen borde ha gått skilda vägar för länge sedan. För sin egen eller för barnens skull. Det är förbannat komplext. Det samhället kan göra är att bistå med ännu mer möjligheter till familjeterapi och andra samtalsformer som förhoppningsvis kan laga det som är trasigt. Eller som kan göra skilsmässan mindre uppslitande och svart. För det är skilsmässor nästan alltid. Det som vi kan göra som vänner är att försöka stötta genom samtal och hjälp.

KDU  och Göran Hägglund har i alla år bekämpat alla människors rätt att gifta sig. Eller att bilda familjer. Nu skuldbelägger de människor som vill gå skilda vägar. För 40 år sedan var det skamligt att skilja sig. Då moraliserade man inte bara över de kvinnor som valde att gå sin egen väg (de svek ju familjen). Skammen fick också barnen bära. Hos KDU ska man, oavsett orsaken, inte betrakta uppbrottet [skilsmässan] som en framgång.

Den som ser något bortom sig själv och sina kortsiktiga drifter kan omöjligen bibehålla en positiv syn på skilsmässor, än mindre försöka uppmuntra fler till att genomföra dem.

Kortsiktiga drifter. Jo, jag tackar. Och betackar mig för såväl Sarah Palin som Sara Skytteldal.

Att KDU kämpar för sin existens är uppenbart. Organisationens ordförande Aron Modig vill skapa en svensk Tea Party Movement. ”Eller vill vi på allvar få bukt med det höga skattetrycket, stärka familjens och civilsamhällets roll i samhället samt bekämpa kriminaliteten med hårdare straff och fler poliser? En svensk motsvarighet till Tea Party-rörelsen skulle garanterat hjälpa till att formulera berättelsen om framtidens borgerliga politik. Det hade varit mycket positivt.”

Läs också SvD, en fin krönika av Anna Laestadius Larsson. Även Ann Heberlein i DN.

This entry was posted in Politik and tagged , , . Bookmark the permalink.

3 Responses to KDU moraliserar över skilsmässor

  1. Mattias says:

    Att KDU skulle kämpa för sin överlevnad är bara ett uttryck för din okunnighet då det är ett av Sveriges största politisk ungdomsförbund, bra mycket större än Ung vänster och SSU nu sedan dessa tvingats sluta med medlemsmyglet.

    • admin says:

      KDU må ha hur många medlemmar som helst. Men en politisk organisation som vill vara som Tea Party Movement och som skriver inlägg som det nedanstående befinner sig verkligen i kris. Det kommer från KDU Uppsala:
      Det har länge funnits en rädsla för att tala om disciplin i den politiska debatten. Begreppet anklagas för att vara mossigt och passé – som om disciplin endast hör gårdagen till. Det är en olycklig utveckling. Ja, kanske samhällsfarlig, rentav.

      Ett samhälle bygger på att dess medborgare visar god disciplin. Att följa lagar, uppfylla personliga åtaganden och att handla i enlighet med vad som är det universellt bästa är att ha disciplin. Disciplin är därför en dygd vi alla har att eftersträva.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *