Kongressmotion om ekologisk ekonomi

Jag har haft förmånen att få vara med på en motion till Vänsterpartiets kongress i Uppsala i den för vår tid avgörande frågan: att förena ekonomi och ekologi. GK

Motion om ekologisk ekonomi
Utsläppen av växthusgaser och överutnyttjandet av jordens ändliga resurser har gjort klimatförändringen och den ekologiska krisen till överordnade politiska frågor. Det innebär att vi inte längre kan vänta med omfattande förändringar av det rådande ekonomiska systemet. Industriländerna måste kraftigt minska sin totala energiförbrukning och minska utsläppen av växthusgaser till nära noll senast 2050, både för framtida generationers skull och för att ge människorna i utvecklingsländerna rimliga livsmöjligheter.

Den nya situationen innebär att ”miljö” inte längre kan betraktas som ett avgränsat politikområde utan måste utgöra en central del av partiets grundsyn på hur samhället ska förändras på kort och lång sikt. Klimat- och miljöfrågorna måste därför integreras i partiets hela ekonomiska och sociala politik. Även den internationella solidariteten behöver få en utökad tyngd eftersom ansvaret för klimatförändringarna så tydligt kan förläggas till Nord medan bördorna främst drabbar Syd.

Den stora ideologiska utmaningen är att formulera en ekonomisk politik som på ett trovärdigt sätt kombinerar svenskt ansvarstagande för högst 1,5 eller 2 graders temperaturökning och andra angelägna miljömål med tydligt formulerade välfärdsambitioner och internationell solidaritet. Nuvarande ekonomisk politik bygger helt på konsumtionsökning och ständig ekonomisk tillväxt, vilket trots förhoppningar om motsatsen alltid har lett till ökat materiellt resursuttag och ökad förslitning på ekosystemen.

Den helt akuta målsättningen om ekologisk hållbarhet kommer därför i konflikt med den ekonomiska teori som även vänsterpartiet utgår ifrån. Vi behöver utveckla nya teorier och politiska förslag som är förenliga med de långsiktiga målen. Vi är inte ensamma om att sakna en politik för dessa akuta utmaningar, men det gör inte uppgiften mindre angelägen. Inte minst eftersom vänsterns samhällssyn ger oss särskilt goda möjligheter att finna lösningar på hållbarhetsfrågorna. Det beror på att dagens ekologiska kris springer ur den globala kapitalismens funktionssätt, något som vi är ensamma om att i grunden ifrågasätta.

Kapitalets ständiga ackumulationsbehov leder inte bara till exploatering av mänsklig arbetskraft utan även till att jordens och havens rikedomar exploateras utan hänsyn till ekosystemens återhämtningsförmåga, vilket går ut över både lokalbefolkningar och framtida generationer. Redan har tre av nio planetära gränsvärden för hur mycket mänsklig verksamhet som planeten tål överskridits – mest akut gäller det utsläppen av växthusgaser, men även andra livsviktiga ekosystemfunktioner är svårt hotade. Inom en överblickbar framtid kommer även tillgången på centrala naturresurser som olja och fosfor att begränsas kraftigt. Vi lever enkelt uttryckt över våra tillgångar. Mänsklighetens ekologiska fotavtryck uppgår nu till ett och ett halvt jordklot och måste givetvis begränsas till vår egen planet. För att nå dit kan vi inte ha fortsatt materiell tillväxt.

Samtidigt måste det klart och tydligt slås fast att långtifrån alla har bidragit lika mycket till den nuvarande krisen. Mänskligheten är djupt skiktad utifrån klass, kön och etnicitet. Även om en omställning är nödvändig måste vi till varje pris undvika att den hotar eller förhindrar alla människors rätt till rimliga levnadsvillkor. Om tillväxten begränsas innebär det därför att långt mycket större kraft måste läggas på en direkt omfördelning av de ändliga resurserna. Alla led i omställningsprocessen måste ske med utgångspunkt i att fördela mer rättvist – såväl inom vårt land som i världen som helhet. Detta kommer säkerligen att leda till konflikter, i vilka vänsterns förmåga till mobilisering kommer att vara livsviktig.

För att hantera denna nya situation behöver Vänsterpartiet – och alla andra partier – en ny teoribildning som samspelar med en praktisk politik som kan trygga välfärd och solidaritet inom ekologiskt hållbara ramar. Det är en stor fråga och vi är väl medvetna om att det kommer att ta tid att lösa, men just därför är viktigt att påbörja arbetet nu.

Vi yrkar
att vänsterpartiet antar ett ekologiskt-ekonomiskt program som på ett trovärdigt sätt visar hur social välfärd och global rättvisa kan uppnås inom ramen för ekologiskt hållbara gränser.

att som ett första led tillsätta en brett sammansatt arbetsgrupp – med möjlighet att utnyttja externa experter – som senast till nästa kongress tar fram ett detaljerat förslag på målsättning, struktur och arbetsplan för hur arbetet med detta program ska fortskrida och förankras i partiet.

Jöran Fagerlund, Angered, Gus Kaage, Linné, Maria Hagberg,
Höganäs, Kjell-Erik Karlsson, Varberg, Muhammed Yussif,
Fagersta, Jessika Svensson, Krokom, Christer Olsson, Borlänge,
Jerker Nilsson, Älmhult, Elisabeth Svedman, Hudiksvall,
Thomas Lundberg, Kramfors-Ådalen, Tommy Josefsson,
Borås, Solveig Lindh-Josefsson, Borås

This entry was posted in Det hållbara livet, Miljö, Politik, Vänsterpartiet and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *