Den tigande, tragiska tystnaden

En gång i tiden var Socialistiska Partiet en riktigt intressant grupp. Debattglada människor med åsikter om i stort sett allt. Levande, utvecklande, kritiskt granskande och med en vilja att förändra, förnya, påverka – en alternativ röst till stalinism och gråbetongsocialdemokrati. Det ska sägas att en del av diskussionen hölls intern. Och att motsättningarna ibland var stenhårda. Men snacka om debattlystnad!

I dag har SP förvandlats den tigande tystnadens organisation. Tragiskt. Vad som avhandlades på senaste kongressen vet bara de närmast invigda. Inget av diskussionen återges externt.

Samma med det partiråd som hölls i slutet av oktober. En fråga redovisas: Libyen. Och tre uttalanden. Fullständigt motstridiga. Men inte ett enda ord om själva debatten, om var motsättningarna gick och hur det hela löstes. Veckotidningen Internationalen har sedan länge reducerats till en enda uppfattning. Där får bara en åsikt komma fram i Libyenfrågan och debatten i övriga frågor lyser med sin frånvaro. Senaste insändaren på nätet är för övrigt från juni 2009. Likaså den kritiska självprövningen. Den enda bloggare inom SP som över huvud taget har kommenterat partirådet är Kildén & Åsman. Flitiga bloggare som Svensson, Röda Lund, Röda Malmö tiger. Det är som om partirådet inte ägt rum. Och som att tilltron till att argumenten skulle tåla att synas i dagens ljus är helt borta. Och nertystade röster har alltid varit en partilednings mest effektiv vapen mot meningsmotståndare som utmanar ledningen…

Det är bara att jämföra med diskussionen inför Vänsterpartiets kongress. Öppen, ymnig, mångfacetterad, på nätet, i tidningar, interna och externa diskussioner. Ett parti som lever. Tack för det!

Tidigare inlägg:

http://gusart.se/2011/08/23/vem-behover-mer-salt-i-saren/
http://gusart.se/2011/07/05/det-behovs-ett-brett-vansterparti/

http://gusart.se/2011/06/15/varfor-ar-det-sa-tyst/
http://gusart.se/2011/06/15/dags-for-omprovning-en-bredare-vag/

This entry was posted in Miljö, Vänsterpartiet and tagged , , . Bookmark the permalink.

2 Responses to Den tigande, tragiska tystnaden

  1. Erik says:

    Timothy G. skrev det här som ett svar på Facebook:

    Jag var med på partirådet häromsistens. I mina ögon är utvecklingen i arabvärlden möjligen vår tids viktigaste fråga, med direkta återverkningar för hela Medelhavsregionen och kanske världen. Att diktaturerna störtas där kan vara en ödesfråga. Jag beklagar att diskussionen på Partirådet inte synts mer externt, särskilt som den fick mej att återigen riktigt tro på SP. Jag är rätt nyligen åter medlem och slogs av det mycket kunniga och seriösa anslaget. Vi kunde på allvar diskutera resolutionerna/ förslagen och slapp gå omvägen över pappslöjd som frågan om Khadaffis regim var värd att stöda, eller om vad ”folkrätten” sa om det eller det. Alla var eniga om att prio nummer ett handlar om jobba för en situation där arbetarrörelser kan växa fram i Nordafrika. Vi skilde oss åt i frågan om hur farligt NATO:s inflytande är på den nya ”borgerligt demokratiska” regimen i Tripoli. Hur vi borde förhållit oss till ”NO-fly-zone”. Ungefär. Jag inser att det i V finns strömningar som står nära oss i ärendet, men också mycket pacifism, FN-tro, Chavez-beundran o dyl som skulle hindrat en riktig linje att formuleras. Som vi nu kan jobba runt, i kamraters direkta arbete i Nordafrika, i diskussioner med övrig arbetarrörelse, som i denna fråga svikit grovt. Där inte ens fundamenta i en seriös diskussion kunnat föras. Med undantag för SP och (möjligen) delar av V.

    • admin says:

      Javisst är de folkliga revolterna i Nordafrika glädjande! Men också komplexa, på det sätt som du beskrivit. Jag betvivlar inte ett ögonblick på att era interna diskussioner var intressanta och klargörande. Men de var just interna. Och därmed slutna, exkluderande, hemliga. Det är det jag kritiserat SP för. För att det är en total avsaknad av öppen debatt såväl på detta partiråd som på senaste partikongressen. http://www.internationalen.se är helt tom på nätet. Ingen rapport från vare sig partirådet eller kongressen. http://www.socialistiskapartiet.se lägger upp två helt motstridiga dokument och en fullständigt urvattnad PS-resolution. Internationalen återger inte ens den linje som exempelvis Kildén & Åsman eller Svensson fört fram. Endast en sida i debatten finns med på http://www.internationalen.se.
      På samma sätt är det med all annan diskussion. Analysen efter höstens enorma bakslag för arbetar- och solidaritetsrörelsen förs överallt utom hos Socialistiska Partiet (och förs de sker de bakom lyckta dörrar).
      Jämför med dagens diskussioner inom Vänsterpartiet inför Uppsalakongressen. Allt är öppet. Plattformarna många. Från bambuserdirektsändningar till Flammans spalter till Vänsterpress till Framtidskommissionens debattsida http://framtiden.vansterpartiet.se/ eller alla motioner och andra inlägg som finns redovisade på http://kongress2012.vansterpartiet.se/.
      Till skillnad från Socialistiska Partiets öppna men debattysta grupp på Facebook är debatten minst sagt livlig på Vänsterpartiets motsvarighet.
      Min fråga är helt enkelt: varför förs inte debatterna öppet?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *