Charlie Haden – en magisk kontrabasist – är borta

ornette-coleman-this-is-our-music-mono-1600-front-coveractual

Första gången jag hörde Charlie Haden var på Ornette Colemans platta The Shape of Jazz to Come. Låten som speciellt fastnade var Lonely Woman, en sorgsen ballad som blivit något av ett standardverk i The Great American Jazz Album. Billy Higgins energiska cymbalspel, Charlie Hadens ackordspel på kontrabasen inleder. Och sedan unisont tut-i-luren-mästarna Ornette Coleman – på vit plastaltsaxofon – och Don Cherry på trumpet (osäker på om det var ficktrumpeten). Plattan är från 1959 och en banbrytare i uppbrottet från be-bop och dess efterföljare fram mot frijazzen och avantgardjazzen.

516itKL5IwL

Lyssna särskilt på plattorna The Shape of Jazz to Come (1959), This Is Our Music och inte minst de battlande dubbelkvartetterna på Free Jazz (1961), där också Eric Dolphy och Freddie Hubbard medverkade.

Ornette Coleman - Free Jazz - Front

Se också på skivornas omslag, bland de häftigaste man kan se med sin närmast grafiska utformning. De fyra grabbarna på This Is Our Music muckar man inte med hur som helst.

I dag den 11 juli skriver Variety att Charlie Haden har dött, 76 år gammal. På jazzhimlen har ytterligare en stjärna tänts.

Jag fick förmånen att se Charlie Haden två gånger. En gång i Paris och en gång på jazzfestivalen i Den Haag. Första gången på tågluff, andra på en liftarturné som började i Göteborg och slutade i San Sebastian. När såg du för övrigt en liftare senast?

På scenen var Don Cherry, Charlie Haden, trumslagaren Ed Blackwell och saxofonisten Dewey Redman förenade i bandet Old and New Dreams. Magiska kvällar och jag kan fortfarande känna den hängivenhet och upprymdhet som livekonserter kan skapa.

Charlie+Haden++The+Liberation+Music+Orchestra+CharlieHadenLiberationMusicOrc

Charlie Haden var mot slutet av 1960-talet en livaktig del i den politiska rörelse som svepte fram över världen. Tillsammans med pianisten Carla Bley grundade han 1969 Liberation Music Orchestra. Här kan vi tala om ett verkligt storband, som hämtade näring ur det spanska inbördeskriget, den kubanska revolutionen och medborgarrättsrörelsen i USA. Kurt Weills Enhetsfrontssång får dela spår med Song for Che (här är ett typexempel på att även kontrabas kan behandlas som ett soloinstrument i sig) och We Shall Overcome.

Haden arresterades i Portugal efter att på en konsert ha dedicerat sin Song for Che [Guevara] till afrikanska anti-kolonialister.

charlie-haden

Men det är med pianisten Keith Jarrett som Charlie Haden är som bäst. Tillsammans med Dewey Redman och slagverkarvirtuosen Paul Motian bildade de ”The American Quartet) 1971-76 där Byablue, Mysteries/Shades och Bop-Be hör till favoriterna. Alla finns på Spotify.

Samarbetet med gitarristen Pat Metheney är också lysande. Lyssna på Beyond the Missouri Sky. Waltz for Ruth!

En stor kontrabasist är död. Som tur är kan vi fortfarande höra honom:

Sista plattan: Keith Jarrett och Charlie Haden Last Dance, lite utsnitt ur låtarna.

Pat Metheney och Charlien Haden – Blues for Pat

Keith Jarrett Paul Motian Charlie Haden – Everything That Lives Laments

This entry was posted in Det goda livet, Poesi, Uncategorized and tagged , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *