Alliansens ekonomiska politik – dunderhonung för de allra rikaste

original

Den gamle moderatledaren, Bo Lundgren, kunde man när som helst på dygnet fråga vad som helst och han hade bara ett svar: ”Sänk skatterna!” Lundgren ville inför valet 2002 sänka skatterna med 130 miljarder kronor. Sänkta skatter = fler jobb, så löd mantrat. På samma sätt som sänkta sjukersättningar skulle göra människor friskare, eller i alla fall mindre sjuka.

Göran Persson knäckte Bo Lundgren i den avgörande TV-debatten med en fördelningseffekt av Moderaternas parti:
” Det förslag som ni lagt, Bo Lundgren, innebär att jag ska få en skattesänkning på 85 000 kronor om året |…| Kan du förklara det för TV-tittarna…”
Valet 2002 blev en katastrof för Moderaterna med 15,2 procent av rösterna och Persson fick förtroende som statsminister.

12781

Samtidigt manövrerade sig en ny generation in i den Moderata partitoppen. Fredrik Reinfeldt, Sven-Otto Littorin, Per Schlingman, Anders Borg. Alla med det uttalade löftet att den Moderata ursinniga skattesänkarpolitik skulle få sin ända. Välfärden och samhället skulle värnas. Vanliga löntagare skulle gynnas på bekostnad av de rikaste. De Nya moderaterna var här. Arbetarpartiet!

aron-etzler-reinfeldteffekten-omslagOm detta skriver Aron Etzler utomordentligt i sin bok Reinfeldteffekten – Hur Nya Moderaterna tog över makten i Sverige och skakade Socialdemokraterna i grunden.(Karneval förlag 2013.)

Nu har åtta år gått, två mandatperioder med Fredrik Reinfeldt vid makten. Hur blev det? Det är bara att konstatera: Det är ingen skillnad mellan Bo Lundgren och Fredrik Reinfeldt. Reinfeldt har tvärtom minskat skatterna mer än Lundgrens våtaste drömmar: 140 miljarder kronor!

Den fackliga tankesmedjan Katalys har granskat effekterna av högerns ekonomiska politik. Undersökningen som letts av Daniel Suhonen, Victor Bernhardtz och Erik Hegelund presenteras i DN i dag och i skriften Mest åt de rika. SCB har gjort en fördelningsstudie över hur skatter, jobbskatteavdrag, rut, rot, förändrad fastighetsskatt, grundavdraget och bostadstilläggen påverkat befolkningens inkomster. SCB har beräknat två olika inkomstmått: Inkomst per år och hushåll samt så kallad ekonomisk standard, vilket mäter individens inkomst med hänsyn till respektive hushålls totala inkomst och antal vuxna och barn.

Räknar man i procent är det rimligt lik fördelning, med en viss övervikt åt medelinkomsttagarna. Men:

”Räknat som disponibel inkomst per hushåll får de 50 procent av hushållen som har lägst inkomst i genomsnitt 11 616 kronor i ökad årsinkomst. De 50 procent av hushållen som har högst inkomst får i snitt 43 530 kronor per år. Det är tydligt att den övre halvan av befolkningen är vinnare, men bryter man ned statistiken blir det än tydligare att det är den gammelmoderata fördelningsprofilen som levt kvar i reformpolitikens hjärta. Den tiondel av hushållen som har högst inkomst får i snitt 70 303 kronor per år. Den tiondel som har lägst inkomst får i snitt 2.755 kronor per år.”

”Summerar vi hela den inkomstökning som samtliga hushåll får tillsammans blir resultatet:
De 50 procent av hushållen som har lägst inkomst delar på 21 procent av den totala inkomstökningen. Resterande 79 procent av inkomstökningen delar de 50 procent av hushållen på som har högst inkomster.
Medan 70 procent av befolkningen (det vill säga låg- och medelinkomsttagarna) får dela på fyra tiondelar av regeringens reformkaka får de 30 procenten på toppen sex tiondelar.
Den tiondel av hushållen som har högst inkomster delar på 25,5 procent av hela inkomstökningen. Den tiondel av hushållen som har lägst inkomster delar totalt på 1 procent.”

”Den tiondel av befolkningen som har lägst inkomst får i genomsnitt en ökad inkomst per individ med 5.237 kr per år. Tiondelen med högst inkomst får 41.043 kr per år.”

1827153_520_293

Daniel Suhonen.

”Regeringen har motiverat alla sina reformer med att det ska skapa jobb. Sedan 2006 har andelen arbetslösa stigit, och andelen sysselsatta är ungefär på samma nivå som när den tillträdde. Regeringens politik har inte varit den mirakelmedicin för jobb och tillväxt som den lanseras som. Detta måste beskrivas som ett enormt och anmärkningsvärt misslyckande – inte minst med tanke på de enorma sänkningarna av skatter, a-kassa och sjukpenning som regeringen genomfört.

Regeringen har även hävdat att trots stora skattesänkningar har offentlig sektors ekonomiska resurser inte minskat. Detta stämmer inte. Med hänsyn till utvecklingen av kostnader och befolkningens storlek har den offentliga sektorns totala ekonomiska resurser minskat med cirka 10 procent eller lite mer sedan 2006.”

Det krävs alltså en rejäl återställare efter valet. Konjunkturinstitutet konstaterar samtidigt att det krävs en skattehöjning på 120 miljarder kronor fram till 2018 för att bibehålla ens den nivå vi har i dag i välfärden. Och vi har en socialdemokrati som inte ens vill avskaffa det femte jobbskatteavdraget. Vänsterpartiet är ensamma om att vilja avskaffa rut…

I SVT klockan 20.00 i dag är det debatt om den ekonomiska politiken. Värt att följa!

PS. Här kan du ladda hem hela Katalys skrift Mest åt de rika. Läs också Agneta Berge i www.politism.se om de minskade skatteintäkterna

PS. Läs Cecilia Verdinelli i GP i dag om den ”moderna” arbetsmarknadens hopplöshet.

This entry was posted in Uncategorized and tagged , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *