Yttersta vänstern döende i Göteborg

foto-tt

Ett modernt vänsterparti. Fräscht helt enkelt. KP håller fortfarande Stalins fana högt. Bild: www.nsd.se

Göteborg har alltid varit en vänsterstad med ett mymmel av vänsterpartier. Även om den klassiska arbetarstaden luckrats upp och 1970-talets vänstervåg definitivt ebbat ut så finns det fortfarande kvar några grupper till vänster om Vänsterpartiet. Gemensamt för dem är att de håller på att dö sotdöden och är spillror av sitt forna jag. Detta till skillnad från Vänsterpartiet, som gör sitt bästa val sedan 1998. Årets valresultat understryker tendensen än mer…

Kommunalvalet Göteborg år och antal röster

            1998          2002          2006          2010          2014
V        32 914          30 021       21 038        22 557        31 526
KP      3 797            4 296          3 071          2 269            1 862
SP             –                506              839             841               701
RS         524                   –               165              876               886

Det är förstås upp till var och en vad man vill rösta på och alla har möjligheten att ställa upp i val. Ett uteblivet valdeltagande från en eller ett par av grupperna ovan hade lett till att de rödgröna hamnat i majoritet i fullmäktige utan SD som vågmästare…

1982-85 satt Frank Baude i Göteborgs kommunfullmäktige för KPML(r) som dagens KP hette då. 4 296 röster är mycket för att vara en heltokig sekt, som en gång jublade över att aids – bögpesten – kom och kunde ta kål på de borgerligt dekadenta bögarna. Ett parti som genom alla år delat ut ”Ishackor” och försvarat Stalins skräckvälde. I dag är partiet inte längre homofobt, Frank Baude har lämnat vred över att feminismen smugit sig in. Stalins Kreml har fått ge vika för Nordkorea, vars regim och till och med kärnvapeninnehav försvaras. I årets val gjorde sig partiet mest känt för att liera sig med avgaskramarna i Vägvalet och det post-nazistiska Sverigedemokraterna i ett Ja i folkomröstningen. För mig är det helt obegripligt att en intellektuellt tänkande människa som Henry Ascher kan fortsätta ställa upp. Årets valresultat innebar tredje förlustvalet i rad och minus 650 röster…

Rättvisepartiet Socialisterna, RS, är en riktig sekt, där partifanan, partitidningen och ständiga namninsamlingar i egen sak är det som driver partiet. Trots en viss förankring i förorter så kännetecknas partiet av toppstyre och en scoutmentalitet bland en medlemskår med mycket, mycket stor omsättning. Årets resultat är i paritet med 2010 års.

Till seriösa, men alltmer krympande partier på vänsterkanten hör Socialistiska Partiet, SP. Här finns en rörelseförankring och ett långvarigt fackligt arbete på Volvo, men antalet medlemmar är försvinnande litet. Sin peak nådde SP i mitten av 1980-talet. I riksdagsvalet 1985 nådde man över 16 000 röster, vilket bara maoistsekten SKP lyckades med under tidigt 1970-tal. I mitten av 1980-talet var röstetalet som högst i kommunalvalet i Göteborg. För mig, som en gång var med i SP, är det helt obegripligt att man inte ansluter sig till Vänsterpartiet. Årets resultat, 701 röster, vem blir glad av det? ”Business as usual” är den egna kommentaren till det usla resultatet. Det är märkligt att annars omnikommenterande bloggare som svensson, Kildén & Åsman, Röda Malmö, Röda Lund eller Lars Henriksson Röda Göinge eller andra med ett ord berör de usla kommunala valresultaten i Göteborg respektive Hässleholm. När till och med KP i Proletären kan vara öppet självkritiska…

This entry was posted in Politik, Vänsterpartiet and tagged , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

3 Responses to Yttersta vänstern döende i Göteborg

  1. Pingback: V, Fi och SD klara vinnare i Göteborgs kommunalval | gusart – poesi & politik för ett hållbart liv

  2. Även jag har tidigare varit medlem i SP. Och eftersom jag sedan ett par år arbetar på Vänsterpartiets riksdagskansli har jag haft anledning att fundera över vilka skillnader som idag finns mellan SP och V. Min bild är att de politiska skillnaderna är mycket mindre idag än tidigare. Detta avspeglas enligt min mening även i SP:s tidning Internationalen. Under valrörelsen har den flera gånger skrivit positivt om V. Jag läste eftervalsanalyserna i Internationalen som en katalog över de olika tolkningar av hur stort det politiska avståndet mellan SP och V är. Här finns de som framför kritik mot V:s politik, men också de som inte ser några större skillnader mellan partiernas politiska ståndpunkter, men tycker att V prioriterar arbetet i de parlamentariska församlingarna på bekostnad av arbetet i folkrörelser. Min slutsats är att de politiska skillnader som idag finns mellan SP och V inte är större en vidden på de olika åsikter som idag samsas inom V.

  3. admin says:

    Nej, jag kan heller inte förstå det egna existensberättigandet hos SP. De skillnader som finns ryms mycket väl under Vänsterpartiets tak. Internationalen skulle kunna bli en tidningsförening, på samma sätt som Flamman och uppenbarligen vinna en mycket större läsekrets än dagens 1 000 fullbetalande prenumeranter (http://www.ts.se/mediefakta-upplagor/dagspress/). Det finns två hakar: medlemskap i Fjärde Internationalen och de uttalade kraven från SPare på tendensfrihet. Det första kan jag inte se något hinder för, om man är enskild medlem. Det andra kommer inte att ske på länge än. Danska Enhedslisten har en helt annan historia än V. Men det är ju fritt fram att motionera om det… 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *