Kul men uddlös kulturdebatt på Folkets Hus

Tisdagskvällen ägnades åt en bitvis upplyftande debatt om kultur, ett inslag i ABFs utomordentliga föreläsnings- och samtalsserie på Trappan. Hela serien hittar du här.

Utgångspunkten var den skrift som regissören och debattören Stina Oscarson och författaren och förre ordföranden för Sveriges Författarförbund Mats Söderlund skrivit Handbok för en ny kulturminister, utgiven på Katalys. ”Kulturpolitik är en central arena för att åstadkomma värderingsförskjutningar i vårt samhälle. Ett samhälle där tillgången till likvärdig bildning är grunden för demokratin. Ett samhälle där det finns en levande rörelse mellan kulturarv och nyskapande. Där kulturen inte står i bestämd form utan utgörs av en mångfald. Kulturen kan inte som sådan skydda oss från förtryck, censur eller diktatur. Men fri konst och kultur och en bred bildning som alla invånare har tillgång till och kan vara delaktiga i, är den starkaste demokratiska kraft vi kan åstadkomma. Katalys handbok lägger grunden för en kommande regerings kulturpolitiska arbete.” Handboken kan du ladda ner här.

Frågan är aktuell, inte minst med tanke på den omfattande kritik som förra kulturministern, Lena Liljeroth Adelsohn, utsattes för men även den nuvarande Alice Bah Kuhnke. Kulturfrågan var även fullständigt frånvarande i valet för några månader sedan.

Med i samtalet var även Eva Swartz, ordförande Kulturutredningen 2009, Styrelseordförande Norstedts förlagsgrupp, tidigare VD inom en rad kultur/medieföretag, Carl Tham, samhällsdebattör & politiker samt Gunnar Bergendahl, före detta kulturchef på Helsingborgs dagblad (och som ersatte Åsa Linderborg, som tyvärr inte kunde medverka). Allt under ledning av Sewilius Berg från ABF.

Tyvärr utgick inte diskussionen från det ambitiösa program som Oscarson & Söderlund presenterat i sin handbok. Inte heller var det uppdelat i tydliga block. Därför blev samtalet bara småputtrigt och svepande om än stundtals riktigt underhållande. Och det är synd. För själv är jag verkligen sugen på en samlad kulturpolitisk diskussion, bortom en svepande kritik av befintliga kulturministrar.

Men med mig har jag Handboken samt Carl Thams Ett kulturlyft för Sverige – tankar om konst och kulturpolitik. Dem får jag återkomma till här, men vad sägs om följande tankar från Tham?

”90 nya statliga miljarder till kulturlivet under de kommande 25 åren! Jo, det är häftigt. Men när riksdagen beslutar om 90 miljarder för det nya JAS är det inte många som reagerar. Det påstås gynna landets industriella utveckling. Man jag vågar påstå att denna summa till kunskap, bildning och kultur skulle bidra väsentligt mycket mer till tillväxt och sysselsättning och allmänt välbefinnande än dessa flygmiljarder. Det skulle vara en varaktig förstärkning av hela det svenska samhället! Men så blir det givetvis inte. I boken argumenterar jag emellertid för att kulturen och konsten inte skall betraktas som något trevligt och bra men ändå umbärligt, särskilt när pengarna tryter och det gör de visst alltid. Jag menar att satsningar på kulturen skall vara en ofrånkomlig och nödvändig del i en socialdemokratisk politik. De bör prioriteras, lyftas upp på den högsta politiska nivån. Sverige bör liksom Norge få ett rejält kulturlyft. Ett starkt löfte till väljarna.”

This entry was posted in Uncategorized and tagged , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *