140130. Hela dagen hade kroppens lilla ångmaskin hållit igång hjärtat och lungorna och fyllt kroppen med livsförnödenheter. Det kostade på. Oro i kroppen. Tung andhämtning.

Hjärtat slog och slog, men metatabletterna var på på väg att ta slut. Händerna blev allt kallare. De blånade. Inandningarna hördes knappt. ”Kände du någon puls?”

I dag var Sivan inte kontaktbar. I alla fall inte vad vi kunde avgöra. Men vem vet vad en människa kan uppfatta med sina sinnen även i det allra sista? Vad uppfattade hon av mitt och Magnus samtal bredvid sängen? Visst kändes våra händer mot hennes? Hörde hon när jag spelade Spiegel in Spiegel och Goldbergvariationerna på Spotify när vi var ensamma i rummet?

I söndags och måndags var hon lite piggare och talade in ett litet meddelande till nyfödda barnbarnsbarnet Sonja på Iphone-video. Hon var minsann med sin tid, även om hon var född 1921. 11 februari skulle hon ha fyllt 93 år.

Nu är vakan över. Friden här.

Det var fint att få följa henne ända in i slutet.

Rut Sivan Margareta Kaage, född Christensson, somnade stilla in 01.30 torsdagen den 30 januari 2014.