250430. På en sammankomst för några år sedan skulle vi berätta ultrakort om ”när du var tio år”. Det var ett politiskt sammanhang, ska sägas.

1968 var jag tio år. Och ett bestående minne av just detta märkesår var att nyheter långt där ute i världen också fördes in i mitt vardagsrum. Tv-sändningarna från Sovjets vidriga inmarsch i Tjeckoslovakien och Paris-studenternas uppror var omskakande.

Men mest förfärliga var bilderna från Vietnam. De systematiska terrorbombningarna med napalm och Agent Orange. Den napalmbrända gråtande nakna flickan på vägen. Polischefens brutala avrättning mitt på gatan. Song My. B52, B52.

Rätt in i vardagsrummets tv-soffa.

Sammantaget skickades närmare 3 miljoner amerikanska soldater till Vietnam, varav 58 000 aldrig återkom och hundratusentals krigsskadades. Många traumatiserades.

Totalt dog bort emot 3 miljoner vietnameser i vad som än i dag i Vietnam beskrivs som ”det eviga kriget”. Evigt efter kolonialism, franska kolonisatörer, japanska, ett långt men segerrikt krig mot Frankrike. Avlöst av USA.

Än i dag lider vietnameserna av krigens effekter, även om landet på ett avundsvärt sätt lyckats skapa ett relativt rikt land (även om Vietnam inte är en demokrati). Under de senaste decennierna har Vietnam, som i dag har en befolkning på drygt 100 miljoner, genomgått betydande social och ekonomisk utveckling. På 80-talet levde över hälften av landets befolkning under den internationella gränsen för djup fattigdom. I dag lever få under den gränsen. Den djupa fattigdomen är avvecklad.

Trump har förstås dragit in bidragen/skadestånden till Vietnam.

I dag för 50 år sedan flydde de sista amerikanska soldaterna från den amerikanska ambassaden i Sydvietnams dåvarande huvudstad Saigon som numera heter Ho Chi Minh-staden.

I morgon, på första maj, för 50 år sedan var jag med i den stora, samlade demonstration som glädjerikt firade att en imperialistisk makt drivits ut ur ett land.

David mot Goliat.

Det tål att upprepas att det inte bara var en militär seger. Det enorma stödet över hela världen, de breda proteströrelser som växte fram bidrog starkt. Inte minst i USA, där de vita kistorna insvepta i Stjärnbaneret, fick så många föräldrar, syskon, älskade, visade krigets fasor.

Det bör också sägas att liknande stora manifestationer till stöd för Ukraina mot imperialiststaten Ryssland eller Gaza/Palestina i förhållande till terrorbombarna Israel kommer att påskynda den rättvisa freden.

Nedan kan du läsa mer om Vietnam i en artikel av Börje Ljunggren: Vietnam – 50 år efter krigsslutet | Dagens Arena

Här kan du läsa om den avgörande Tet-offensiven i en artikel av Pierre Rousset, som jag översatte en gång i tiden. Finns på den utomordentliga sajten Marxistarkiv.