När den globala pandemin stänger ner en hel värld får författaren Lucy Barton erbjudande av sin exman Bob om att de tillsammans ska fly New York och fara till havet. Att umgås med sitt ex är inte det lättaste, men att stanna kvar i en smittohärd med alla dess risker är absolut inte något alternativ.

I det kustnära huset i Maine dit de flyr frotteras de två utlämnade till varandra. Irritation och gnissel uppstår. Via telefon och internet försöker de hålla kontakt med vänner, men framför allt med döttrarna. Två systrar som både håller av varandra, men som också har sina duster kring relationer, karriärer, föräldraskap.

Lucy lider av den relativa ensamheten, hon saknar sin make som nyligen dött, ser sina vänner försvinna och ibland till och med dö. Älskar döttrarna verkligen henne? Duger hon till, behövs hon?

Men ur isoleringen, de ensamma promenaderna finns plats för tankar och bearbetning. Lucy kommer allt närmare sin ex-man, men stiftar också tvåmeters distansmöten med grannar och nya vänner.

Lucy vid havet av den amerikanska författaren Elizabeth Strout är en finstämd relationsroman, som med säker blick och stor värme iakttar de ingående personerna och skildrar deras utveckling. En bok som jag varmt kan rekommendera. Utgiven på Brombergs, i fin översättning av Helena Hansson.

Elizabeth Strout har skrivit en rad prisbelönta romaner som cirkulerar kring Lucy Barton (Mitt namn är Lucy Barton, Vad som helst är möjligt, Berätta allt). Romaner som också blivit film och dramaserier (Olive Kitteridge/HBO). Ny författare för mig, men kommer att följa.