Så står vi där, elva månader före valet med Europas tredje högsta arbetslöshet, krig, upprustning, ekonomisk kris, öppen rasism, ökande klassklyftor och en annalkande klimatkatastrof. Hur kunde det bli så? Ja, det är en fråga som Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson ställer sig i sin delvis självbiografiska återblick: Förbannelsen – Hur Sverige fastnade i 90-talet och förlorade framtiden (Bonniers Förlag). En bok som alla som tänker delta i valrörelsen och verka för en hållbar framtid borde läsa!

1990-talet började hoppfullt med murens fall, de stalinistiska staterna föll ihop som korthus, men ändade med fallet för den globala rörelsen Attack undergång, en lika djup och snabb som hejdlös hyperglobalisering som slog sönder de starka staterna och med dem bärande delar av välfärdssystemen. Finansiella kriser, hysteriska räntor, reaktionära statsledningar och en arbetarrörelse som tappade greppet.

Allt var inte mörker. Vid ingången till decenniet var jag tvåbarnsfar och i slutet hade en ny världsmedborgare gjort sin entré. Det var Twin Peaks, Z-TV, ironi, Killling i managen och de kommersiella kanalernas genombrott. Som gammal anti-stalinist jublade jag över sammetsrevolutioner och massiva folkkedjor genom Baltikum.

Homo- och bisexuella fick rätt att ingå partnerskap och började (även jag) komma fram ur garderoberna. Internet växte snabbt fram och jag minns hur den första Macen kom. Priset var väldigt högt, 25 000 i dåtidens penningvärde, men man kunde köpa till en separat hårddisk som rymde hela en megabyte. Bra för en tidskriftsredaktör (rodarummet.se) att inte längre spara på disketter.

Hela den tekniska, politiska, ideologiska, kulturella och ekonomiska utvecklingen går Karin Pettersson igenom. Hon skildrar den genom sina egna glasögon; pappans folkrörelseengagemang inom Socialdemokratin, där barnen förstår var med i första maj-tåg och på möten. Att hon kom in på den eftertraktade Handelshögskolan i Stockholm bidrog till att hon politiskt alltmer anammade samma grundsyn som Socialdemokratin manövrerade sig fram till.

Globalisering, med dess utslagning av stora delar av den västeuropeiska och amerikanska industrin, överflyttningen till låglöneländer, de fria valutorna, underordnande av Världsbanken och Internationella Valutafonden, maktkoncentrationen till toppolitiken gjorde Den tredje vägens politik oundviklig.

Därmed drastiska nedskärningar av välfärdsstaten. Bort från 1980-talets i praktiken fulla sysselsättning och statliga ingripanden. Fri kronkurs, inflation, devalveringar, medlemsskap i EU. Färre politiskt aktiva. Socialdemokratin förlorade medlemmar i tiotusental.

Och, kanske värst av allt: ”Om människor inte längre tror att politikerna kan påverka ekonomin, så kommer de inte heller att ställa politikerna till varför materiella missförhållanden; arbetslöshet, ojämlikhet, samhällets sviktande skyddsnät” (sid 194).

För Karin Pettersson blev det som för många andra begåvade, högtutbildade Socialdemokrater; hon sögs upp i Kanslihuset, i statsrådsberedningen, som utredare och senare FN. En framgångsrik karriär, även som journalist.

Med åren och erfarenheterna drar man slutsatser. Karin Pettersson skräder inte orden när det gäller en av sina tidigare chefer: ”…men den socialdemokratiska politiker som mer än någon annan undergrävt möjligheterna för medborgarna att påverka frågor om makt och fördelning är i själva verket Göran Persson” (sid 250).

Framför allt ”glömde” politiker och ekonomer väsentliga frågor som jämlikhet och demokrati. ”Företagen och de nyliberala tankesmedjorna ville ha allt: sänkta handelshinder, lägre skatter och försvagade trygghetssystem. Steg för steg blev de som ägde kapital allt rikare, och de som skulle leva på sitt arbete fick en mindre andel av välståndet. Därmed urholkades inte bara jämlikheten i samhället, utan själva förutsättningen dör den demokrati de liberala tänkarna sade sig försvara.” (Sid 251)

Nåja, nu står vi där i en alltmer eländig värld. Den lilla uppfinningen ”cookies” gjorde det fria nätet till en spårbar plats för fler affärer. Sociala media är mestadels en tummelplats för hatretorik. Rostbälten och populism banar vägen för rysligt reaktionära politiker. När M, KD, SD och L utan att rodna kan skylla arbetslösheten på de som kom hit 2015 och som ”inte kan bete sig” har det gått långt. Det omvända: L:s kritik mot SD är inte att de är rasister och homofober – de kan ”inte uppföra sig”.

Socialdemokratin då? Allt fler väntar på ett svar: Vad gör vi nu?Hur ser det Stora alternativet ut i en värld som inte baseras på en ”regelbaserad världsordning”? Är alternativet att ”triangulera” M/SD och slippa ta debatterna om invandring, 13-åringar i fängelse, bibehållen förmögenhetsöverföring och hög arbetslöshet.

Karin Pettersson är glasklar i kritiken av Socialdemokraterna men de står inte ensamma:

”Den stora tragedin i dag är att vänstern inte längre har någon vision om en morgondag som omfattar de stora krafter som formar vår tid; teknikens hot och möjligheter eller en annan sorts globalisering än den som sker på finanskapitalets villkor.” (Sid 264).

Eller klimatkatastrofen. Nu är korallreven hotade… # Karin Pettersson#bonniers