Efter att ha tagit oss igenom ett antal tungviktare i den pågående bokcirkeln var det dags för en skräckfylld bästsäljare: Kujo av Stephen King. Jag ska vara tydlig att vissa genrer – skräck, sci-fi eller science fiction – inte fängslar mig. Ändå var det kul att växla spår i bokcirkeln, som nu hållit på i ett och ett halvt år med träffar varannan, var tredje månad. Lagom, och med goda middagar och en massa diskussioner inom och utanför kvällens bok.

Stepen King har under sina 50 år av författarskap varit omåttligt produktiv – just nu är 87 av hans böcker bannlysta i USA, men många finns på listan. Hans berättelser ligger också till grund för filmer som It, Carrie, Creepshow, men också Dolores Clairborn, Den gröna milen och Nyckeln till frihet.

Cujo då? En 100 kilo tung Sankt Bernhard, Cujo, följer en kanin ner i ett trångt hål, där rabiessmittade fladdermöss klänger sig fast i taket. Vad ska hända med hunden när den smittas? Vad får det för följder för människorna i den lilla sommarheta staden? (OBS jag spoilar inget, allt står att läsa på bokens baksida.)

Här är bokens svaghet. Vi förstår snabbt att hunden blir blodtörstigt galen. Det är inte särskilt skräckfyllt i en roman – däremot kan det göras väldigt otäckt på film, där man också reducerar en utdragen berättelse (426 sidor) till vita duken (1983).

Språket är rätt torftigt (och jag tror inte att det beror på översättningen), personskildringarna likaså. Får se om jag återvänder till King, i alla fall i bokform.

* * *

En bättre skildring med större djup av amerikanskt småstadsliv finns i. Elizabeth Strouts Vad som helst är möjligt. Strout är en ny bekantskap, även om jag sett den utsökta dramaserien Oliver Kitteridge (HBO). Kan skjuta in att Strouts nya bok Lucy vid havet precis har kommit ut på svenska (i översättning av Helena Hansson). En Lucy Barton som även återkommer i andra romaner.

Den framgångsrika författaren Lucy Barton återvänder till uppväxtstaden i amerikanska Mellanvästern, en stad där hon växte upp i yttersta fattigdom. Det är sina syskon hon ska besöka och som hon gestaltar nio kapitel. Hon har brutit sig loss, lever i New York. Syskonen, släktingarna och vännerna bor kvar. Skildringarna griper in i varandra. Trauman och ofullkomligheter, skolårens mobbning sitter djupt i själen, även om de bearbetas på olika sätt. Syskonrivalitet. Förhoppningen om att förverkliga den Amerikanska drömmens lycka.

Det är väl skildrat i all sin komplexitet, men också en aning rörigt med alla karaktärer, deras berättelser och inbördes trådar.

Samtidigt som det, jämfört med Kujo, är en verkligt välskriven av amerikansk landsbygd, småstad, lägre medelklass och fattigdom. Elizabeth Strout är väl värd att upptäcka.