Kulturminister Parisa Liljestrand får svidande kritik från den svenska filmbranschen. Bild: Kristian Pohl AB/Regeringskansliet

Sällan har en kulturminister satt så omärkbara spår som Moderaternas Parisa Liljestrand. En kanon. En utredning kring privat finansiering. Och så en enda proposition som hon lägger under 2026. Om konsten att pulvrisera en analytisk, fruktbar och lovande filmutredning och i stället lägga fram en proposition om den svenska filmens framtid som möter en rent massiv kritikstorm från hela filmbranschen. 

Den filmutredning som Parisa Liljestrand tillsatte 2024 resulterade året efter i en omfattande skrift, Publiken i fokus – reformer för ett starkare filmland.

I betänkandet föreslog utredningen bland annat tydligare nationella filmpolitiska mål. De nuvarande filmpolitiska målen är så pass omfattande att de överlappar de allmänna kulturpolitiska mål som också gäller för filmområdet. För ökad tydlighet bör de ersättas av mer fokuserade mål. Målen för den svenska filmpolitiken bör, enligt utredningen, vara:

• ett brett filmutbud av hög kvalitet,
• att film visas i hela landet,
• att svensk film når en stor publik, och
• att filmarvet bevaras och används.

Svensk film släpar efter
Utredningen konstaterade också att Sverige har lägst nivå av statligt filmstöd per capita i Norden. Enligt siffror från Svenska Filminstitutet är stödet 26 kronor per person och år, att jämföra med Norge, som satsar 90 kronor, och Danmark, som satsar 95 kronor. De statliga medlen till svensk filmproduktion har inte räknats upp med inflationen sedan 2016.

Svensk film har generellt en lägre marknadsandel på hemmaplan jämfört med övriga nordiska länder (som Danmark och Norge). Den inhemska publiken sviker i högre grad svensk film, samtidigt som svenskar även är sämst i Skandinavien på att gå på bio över huvud taget.

Låg andel i Sverige: Andelen biobesök som går till svensk film har historiskt legat på mellan 17 och 30 procent i konkurrens med nordamerikanska storfilmer. Sverige har därmed en lägre inhemsk marknadsandel än grannländerna i Norden.

Utredningen bedömde att tre nya finansieringsmodeller krävs för att främja investeringar i svenskt innehåll och branschgemensam utveckling: 

• Sänkt moms på biobiljetter och återinförd biografavgift: Momsen på biografföreställningar sänks från 25 till 6 procent, kombinerat med en biografavgift motsvarande 10 procent av bruttobiljettintäkterna.

• Medfinansieringsavgift för strömningstjänster: Strömningstjänster som riktar sig till svenska konsumenter föreslås bidra till finansieringen av svensk film och tv genom investeringar eller en avgift motsvarande 1,5 procent av omsättningen i Sverige. Avgiften ska inte tas ut av tjänster som redan investerar mer än 10 procent av sin svenska omsättning i svensk film- eller serieproduktion.

• En filmfond om 300 miljoner kronor, som skulle ersätta dagens kritiserade modell.

Av detta blev i stort sett inget när väl Parisa Liljestrand presenterade sin proposition den 22 juni. Ingen sänkt biomoms, inga avgifter för strömningstjänsterna.

Svidande kritk från branschen

Kritiken från branschen är, milt sagt, svidande:

Anna Croneman, vd Svenska Filminstitutet. Foto: Henric Wauge.

Anna Croneman, Svenska Filminstitutets vd:

– Ett svek mot filmskaparna och publiken i hela landet. /…/ Det är med stark oro som Svenska Filminstitutet tagit del av den filmproposition som regeringen lagt fram. Avsaknaden av avgörande reformer riskerar att permanent försämra förutsättningarna för svensk film och Sveriges ställning som filmnation.   

Eva Hamilton, ordförande för Film & TV-Producenterna:

”När regeringen idag presenterade sin filmpolitiska proposition står det klart att framtiden för svenska berättelser och svensk film- och tv-produktion inte har prioriterats. Regeringen väljer att bortse från de viktigaste förslagen i kulturdepartementets egen filmutredning och går endast vidare med ett begränsat urval av åtgärder med minimal effekt på de utmaningar som svensk film- och tv-produktion står inför. Därmed skjuts flera nödvändiga reformer ännu en gång på framtiden, trots att regeringen haft flera år på sig att agera.

– Den här regeringen ärvde en underfinansierad filmpolitik som var omodern redan när den infördes. När de nu hade möjlighet att ta ansvar för framtiden för svensk film- och tv-produktion landar de i stället i ett historiskt misslyckande.  När regeringen nu väljer att avstå från de reformer som krävs riskerar Sverige att cementera sin position i Europas absoluta bottenskikt när det gäller att säkra investeringar i inhemska berättelser och produktion. Det är djupt bekymrande, säger Eva Hamilton, ordförande för Film & TV-Producenterna.”

Simon Norrthon, Scen & Film. Bild: Melker Dahlstrand

Simon Norrthon, förbundsordförande för Fackförbundet Scen & Film:

– Dagens filmpolitiska proposition är ett fundamentalt misslyckande för regeringens kultur- och näringspolitik. Den levererar inte de lösningar som efterfrågats för att stärka svensk film, och den slår direkt mot jobb, bolag och en redan underfinansierad bransch.

– Svensk film har gått på sparlåga i väntan på en politik som blickar framåt. Filmens arbetare, upphovspersoner och bolag står redo att sätta publiken i fokus. Regeringens bristande handlingskraft är därför djupt beklaglig. Den här propositionen måste tillbaka till ritbordet.

Hynek Pallas i Göteborgs-Posten:

”Regeringens nya filmpolitiska proposition presenterades av kulturminister Parisa Liljestrand under en så floskeltung pressträff att den går till svensk filmhistoria. Digra konsekvenser väntar svensk film.”

Helena Lindblad i Dagens Nyheter:

”Att regeringen Kristersson presenterar en urvattnad filmproposition precis inför semestern är kanske ingen överraskning. Men att ersätta konkreta åtgärder med vaga ideologiska utfästelser och nya utredningar är knappast ett steg framåt. Det tydligaste exemplet är förslaget att de filmpolitiska målen ska bli färre, mindre woke och mer kommersiellt inriktade. Allt som allt en ordsallad som redan hör hemma i den filmpolitiska soppåsen.

Det är bara att hoppas att oppositionen, om de vinner valet, har något mer matnyttigt att komma med.”