Nooshi Dadgostar invigde Vänsterpartiets kongress i Örebro. Bild: Vänsterpartiet

260418 Sverige står inför ett ödesval den 13 september. Antingen en rödgrön regering ledd av Magdalena Andersson eller ett Tidöavtal 2.0 där Jimmie Åkesson är den tyngsta spelaren. Att Vänsterpartiet vill vara med och styra, till och med sitta i regeringen, är ingen hemlighet. Det vill alla partier med självaktning. Men ska V fälla en S-regering om man själva inte får ingå? Nej, det är inte rimligt. I helgen avgörs frågan på Vänsterpartiets kongress, där jag är ombud.

Edit: Kongressen var i det närmaste helt enig om att beslutet ska vara: ”Om våra röster behövs för att bilda en regering ska vi också ingå i den.. Det betyder att vi inte kommer stödja eller släppa fram en regering som vi inte ingår i.”

För väljarna står, enligt alla opinionsmätningar sedan 2022, frågan om en ny regering högst på dagordningen. Hur den ska sättas samman och kring vilken politik är en förhandlingsfråga utifrån valresultatet.  Vänsterpartiet kan se en regering ledd av Magdalena Andersson där Miljöpartiet, Vänsterpartiet och till och med Centerpartiet kan ingå. 

Vänsterpartiet är ett parti fyllt av erfarenheter av att styra i kommuner och regioner. Det visar bland andra Daniel Bernmar och Carina Örgård i dagens Aftonbladet.

I det förslag till valplattform som debatteras på kongressen står striden som hetast kring regeringsfrågan. Vänsterpartiet lovar väljarna att inte rösta för någon regering som man inte ingår i. Det är inte så mycket att orda om. Men Partistyrelsen går ett steg längre: Vänsterpartiet ska lova att inte släppa fram, det vill säga att också rösta mot varje regering där man själva inte ingår. 

Ett ultimativt krav, som allvarligt kommer att försvåra Vänsterpartiets möjligheter att föra fram sin egen politik.

Sara Carlsson Hägglund är distriktsordförande för Vänsterpartiet Göteborg. Bild: Vänsterpartiet Göteborg

Kritiken är relativt omfattande. Distrikten i Göteborg, Västerbotten, Halland, Uppland och Umeå vill stryka de ultimativa orden ”eller släppa fram…”. 

Sara Carlsson Hägglund, som är ordförande för Vänsterpartiet i Göteborg, säger så här i Aftonbladet:
– Vi vill byta ut dagens högerpolitik och vill bilda en rödgrön regering efter valet. Men vi tänker att det kan finnas olika scenarion för var en förhandling landar. Det kan uppstå möjligheter till andra typer av samarbeten och då måste partistyrelsen ha ett handlingsutrymme och fatta beslut utifrån det.

Jag befarar att en stenhård ultimativ linje riskerar att innebära att de samarbetspartier som vi styrt tillsammans med i en lång rad kommuner och regioner kommer att dra öronen åt sig och se sig om efter andra samarbetspartners, som Centerpartiet. ”Ni vill ju till varje pris fälla Magdalena Andersson som statsminister. Hur ska vi kunna lita på er nu?”

Jan Olov Carlsson, Vänsterpartiet i Umeå. Bild: Internationalen

En av de som tydligast förklarat problemet är Jan Olov Carlsson, erfaren före detta klubbordförande från Volvo i Umeå. Jag citerar längre delar av den debattartikel han skrivit i tidningen Internationalen. 

”Kritiken handlar i grunden om två saker. Det ena är de eventuella parlamentariska konsekvenser som kan uppstå om det inte går den väg som Vänsterpartiet vill. Kritikerna mot partistyrelsens ultimativa linje menar att det kan behövas ett handlingsutrymme för Vänsterpartiet i de kommande regeringsförhandlingarna. Det är fel att på förhand utesluta andra alternativ än ”Rösta rött” om förhandlingarna går i en riktning som inte följer den tänkta planen. Vänsterpartiet står inte i position att diktera villkoren för regeringsförhandlingarna efter valet.

Menar Vänsterpartiet allvar med att driva på en verklig kursändring i politiken handlar det om att förhandla, det vill säga att försöka hitta vägar för att åstadkomma en sådan förändring. I sista hand bör därför beslut i ”regeringsfrågan” tas efter en noggrann politisk analys av de parlamentariska utfallen och politiska konsekvenserna av olika handlingsalternativ. Det utesluter inte vare sig att ”rösta rött” eller att ”släppa fram” en regering där Vänsterpartiet inte ingår. Men att slå fast svaret före valresultatet eller utfallet av regeringsförhandlingarna riskerar att sätta Vänsterpartiet i en oönskad sits.

Det andra benet i kritiken handlar om politiken. Flera kritiska motioner uttrycker det med att politiken måste gå före ministerposterna. I motionen från Umeå uttrycks dessa farhågor med följande ord.

”Däremot är det mycket som talar för att en kommande socialdemokratisk regeringspolitik kommer att vilja hålla fast vid en reaktionär migrationspolitik, en repressiv kriminalpolitik, en icke-kritisk hållning mot Nato och DCA, och så vidare. Men om detta vet vi inget säkert. Det vi med säkerhet vet är att det skulle vara mycket problematiskt för Vänsterpartiet att ingå i en sådan regering och ta politiskt ansvar där den politiska profilen är långt ifrån en progressiv samhällsutveckling.”

Det kan finnas politiska skäl att inte vilja ingå i en regering efter en rödgrön valseger. Även om regeringsmedverkan innebär möjligheter till inflytande, kan det också innebära ett påtvingat ansvarstagande för en politik som ligger långt utanför valplattformens ambition. Ett sådant agerande har prövats av vänsterrörelser tidigare och straffats hårt av väljare i kommande val.

Ett politiskt inflytande kan nås genom framgångsrika förhandlingar i sakpolitiska frågor utan regeringsmedverkan. Det allra tydligaste exemplet kring detta är förstås Sverigedemokraternas position under nuvarande mandatperiod. En liknande position skulle för Vänsterpartiet kunna innebära ett icke obetydligt politiskt inflytande i kombination med att vara fri att bedriva oppositionspolitik mot en socialdemokratisk minoritetsregering som inte har för avsikt att på allvar byta riktning.

Partistyrelsens ambition att lyfta Vänsterpartiet bort från bilden av att vara ”dörrmattan” som Socialdemokraterna alltid kan och vill kliva över, delas nog av alla i Vänsterpartiet. Men att kategoriskt avfärda alla regeringsbildningar där Vänsterpartiet inte ingår är inte nödvändigtvis svaret på detta.

Med ett bibehållet handlingsutrymme kan Vänsterpartiet, efter en noggrann analys av valresultat, väljarnas förväntningar på politiken, spelet kring regeringsbildningen, och så vidare, komma fram till ett beslut som bäst främjar Vänsterpartiets roll efter valet – vare sig det blir att rösta grönt, gult eller rött. För att ha detta handlingsutrymme måste kongressen rösta bort meningen som innehåller ”..eller släppa fram..”

Lästips: #tomasramberg i Dagens Nyheter

Ultimatum i regeringsfrågan